Hemma. *läderarmband*
Idag sitter jag hemma, medans mina vänner är ute och springer i skogen.
För idag var det nämligen dax för alla på skolan att springa 6 km, för att "komma in i gemenskapen".
Jag kände mig dock krasslig så jag fick stanna hemma isället, inte mig emot...
Funderar på att göra något, typ baka eller så.
Får nog bli lite varm choklad, så kommer jag kanske på något gott.
Ett snyggt tips för er som gillar armband - köp länderremmar och fläta eller bara knyt runt handleden.
Supersnyggt, superbilligt och superhållbart!
Läderremmar finns blandannat att köpa på denna sidan för ca 15kr/metern; http://www.slojd-skinn.se/index.asp?id=63
/Sofia
Personligt..?
Egentligen ska man väl inte göra det, men utan sig själv och sin personlighet, hur kul blir en blogg då?
Det finns så mycket jag skulle vilja skriva om, saker som jag inte ens berättat för mina vänner, men hur ska det gå när både namn och bild finns på bloggen?
Kanske skulle det bli bättre om jag var mer anonym, tog bort bild, bytte ut namn...
Ja, jag vet faktiskt inte.
Jag sitter och diktar ihop långa blogginlägg när jag sitter i soffan på kvällen med en kopp te.
Men när jag sätter mig framför datorn är det som om något säger stopp.
Det är nog inte det att jag inte kan skriva ner mina tankar, för det är ju det jag gör nu, utan snarare att jag är för feg.
"Tänk om någon jag känner läser detta, och får veta hur jag känner", "tänk om jag skriver om detta och sedan råkar blir FÖR personlig" eller "tänk om jag börjar skriva detta personliga, för att sedan börja skriva personliga saker om andra", så går tankarna i mitt undermedvetna tror jag.
Nu ska jag skissa på en ny banner, där en bild på mig inte finns, och sedan byta ut min visningsbild.
Kanske, ja kanske, vågar jag skriva lite på riktigt sedan?
Det är inte lätt när det är svårt...
/SOFIA
Tack så mycket!
Dagens leende fick jag ifrån en snäll tös vid namn Therese:
"Hej!! När jag är trött och nere så går jag inte på denna roliga blogg/sidan: http://www.argalappen.se/
Den är rolig och får mej alltid att le. oslagbart!"
Dock fungerade inte blogg adressen jag fick, skicka den igen Therese!
Mvh Sofia =)
Igår: agilitykursen.
Stannade en timme kvar i skolan för ett planeringssamtal, och sedan var det snabbt hem.
Jag och Klara skulle nämligen på agilitykurs, ändå borta i visättra.
Så jag tog bussen dit vilket tog ca. 45 minuter.
Det var skojjigt, dock är det jobbigt att det slutar så sent (klockan nio) då det är långt hem, plus en mörk skog.
Att det sedan ligger en kriminalanstalt där i närheten gör det inte bättre...
Trött kom jag hem efterår och somnade på minuten, eller tja, efter att ha dushat och tagit bort sminket.
Och lagt fram kläder inför dagen efter, hehe.
Så på torsdagar blir det nog inte något bloggande, tyvärr, om jag inte hinner i skolan... hmm....
Mvh Sofia
Orientering.
Jisses så trött man kan vara!
Jag som inte är speciellt duktig, eller intresserad, av att träna är ju i så dålig form att det inte är sant.
Är precis hemma från min idrott, orientering, och är så trött, så trött, så trött.
Först trodde jag att man kunde ta det lugnt, så fel man kan ha, det var ju bara 5 st kontroller och jag hade en timme på mig.
Men MVG kontrollerna (som de alla var) var lite svårare än så. Hittade inte den första, men de andra fyra hittade jag galant. Men då hade det gått exakt en timme och jag stog mitt i tjocka skogen. Fick rusa hela vägen till "mål", och blev fem sex minuter sen.
Ett välförtjänat MVG - blev det.
Är så nöjd, fick träning och ett bra betyg, allt på samma dag!
Mvh Sofia
En dag.
Denna dag var.... dålig.
Ja, idag var det väl en sådan dag som man kallar för pissdag.
Eller så illa var den kanske inte, om man jämför med andra personers pissdagar, typ; åker hem, frun är otrogen, åker därifrån, bilen går sönder. går tillbaka, huset brinner upp, frun överlever och personen åtalas för morbrand.
DET kanske är en pissdag.
Men på Sofia- skalan var det en pissdag, för om jag tänker efter så har jag inte haft någon speciellt pissig dag på åratal! Eller okej, kanske inte åratal, men inte iaf något som är relaterat till skolan.
Det är otroligt vad olika man kan reagera på bråk eller jobbiga händelser, jag ex vill bara ta mitt tjocka täcke och snurra in mig i det framför tv:n och försvinna från skolan i veckor!
Andra ser det som något roligt, att de kan skälla på någon och kalla någon för glåpord.
Jag tror sådant folk inte har annat sätt att få ut sina känslor. Jag pratar ut, eller nja, jag håller nog inne med dem.
Det beror på vad det handlar om. Men andra sortens personer känner sig så mäktiga av illskan, att de gör vad som helst! Det största nöjet är ju att skaffa sig en blogg, och hänga ut personen där.
Hemtelefonnummer, adress, för och efternamn, you name it, allt det där tycker de är så skojjigt!
Jag tycker det är vidrigt. På internet försvinner aldrig något, de blir så publikt det bara kan bli.
Tusentals människor från hela världen kan se just det inlägget, och sedan är det försent att ångra sig.
Så ska jag aldrig aldrig aldrig göra.
Det enda som muntrar upp mig är mina vänner, i "kriser" så ser man vilka som verkligen är där för dig och vilka som inte är det.
Så kanske har detta äventyr gett mig mer än det tagit, jag har inte förlorat någon vän, men istället kanske förlorat en dålig vän.
Fast dagen har inte varit helt dålig, utan jag har även lärt mig något.
Jag har varit på mitt musikpass, och idag fick vi lära oss om moll och dur.
Väldigt lärorikt, och den nya läraren är rysligt bra på att lära ut!
Har även varit på spanska kp- pass, vilket betyder att man sitter på som en sorts föreläsning fast ska prata mer.
Lärorikt även det, jag är inte förtjust i spanska och ligger sämst till av de flesta i min grupp, men ändå tycker jag mig veta precis lika mycket - om inte mer - grammatik och fraser.
Fuskigt!
Jaja, min lilla pärla får väl bli varelsen som ger mig dagens leende...
Har du något förslag på något/någon som kan muntra upp mig dagar som dessa?
Kanske något du upplevt, en rolig bild, något fantastiskt eller en mojjäng som gör dig glad... ?
Ja, vad som helst, maila mig! --> [email protected]
/Sofia
Inte unik?
Ibland kan det vara intressant att läsa om folk som är förtvivlade, förälskade eller lyckliga, eller allt på samma gång.
Andra gånger så är det inte lika intressant när ex. bloggaren hänger ut sina fiender och skriver med STORA versaler och med många utropstecken!!!!!!!
Och samtidigt försöker klämma in lite svärord, där det inte redan är tio.
Ja, intressantare blir det ju när bloggaren skriver det snyggt och fint, så man kan leva sig in lättare.
Att få provsmaka känslan "lycklig" är ju inte så illa alla gånger, eller läsa om någon som är ledsen kan ju också vara befriande; att någon annan känner likadant.
Och den som söker den finner - många saker man trodde sig vara ensam om att tycka finner man på andras bloggar, och man inser att man inte är så unik som man trodde, inte på långa vägar.
Kanske någon annan finner just mitt place, och läser om händelser och känslor som personen också känt, precis som jag!
En känsla som dock är obeskrivbar är känslan av att se min älskade ögonsten Klara. Hon är en chinese crested dog på 1,5 år.
Det är konstigt att man kan känna så för en varelse som man bara känt i 1,5 år, när jag inte alls känner så för vänner jag känt sedan 5 år tillbaka...!?
Lilla grisen.... <3
/Sofia
Presentation?
Men det är ju det som är det svåra.
För att inte vara oartisk, eller tvärtom; nedvärdera mig, så kör jag "tio frågor".
Förhoppningsvis lyckas ni skapa er en liten bild av mig genom det (och då en positiv bild hoppas man ju).
Vad heter jag?
Sofia, även kallad Fia, därav bloggnamnet.
Vilken hårfärg har jag?
Blond, dock inte platina blond eller ljus blond utan mer åt det råttfärgade hållet.
Vilken färg har jag på ögonen?
Bruna.
Vad gör jag på fritiden/vad är dina intressen?
Vad gör jag inte, hehe, nej men jag gör inget speciellt nu längre, men jag umgås med vänner och läser mycket.
Jag tittar ju även på tv, och håller ofta på med photoshop. Ja allt möjligt...
Dock ligger varken shoppa eller mode speciellt högt på listan, jag ser det inte riktigt som ett stort nöje eller något jag ser som intresse, att konsumera eller titta på vad andra har på sig.
Vad har jag på dig just nu?
String och bikini!
Neeej, såklart INTE.
Jag har på mig ett par sköna mjuksbyxor, en brun zip- tröja och en rosa t- shirt.
Vad hade jag på dig för smycken idag?
Jag hade på mig ett par pärlörhängen, och inget annat.
Har jag något husdjur?
Japp, det har jag. En liten vovve vid namn Klara, men mer om henne lär komma senare!
Grundskola, gymnasium, högskola, jobbar....?
Jag går i nian i en friskola.
Vart jag kommer gå på gymnasium vet jag inte ännu.
Har jag bloggat tidigare?
Japp det har jag, men ej med jämnt mellanrum, uatn bara efter "händelser" där jag velat skriva av mig.
Varför har jag valt att börja blogga?
Knappast för att jag tror att jag kommer tillföra någon något, men för att 1. träna med min svenska 2. för att hålla reda på mina dagar 3. för att prova på det och 4. för att se vad man skulle skriva om om man bloggade.
Själv har jag inget "mål" med bloggandet för tillfället, är ju bara vid startskottet, och kommer troligen vara dålig på att uppdatera.
Men hoppas på att jag sakta men säkert börjar blogga jämnare och jämnare, samt hitta "mitt" ämne.
/Sofia
Välkommen till min nya blogg!
Som rubriken lyder - välkommen till min blogg!
Mvh Sofia
